Okej det är lördagkväll och vad gör jag? Jo, jag sitter på skolan och skriver på mitt examensarbete. Vid tolv idag masade jag mig iväg till biblioteket, satt där tills dom stängde klockan fyra och gick sedan till skolmatsalen för att skriva vidare. Ingen är här, bara jag, jag är en nörd.
Idag skriver jag om de olika byggmaterialen som har använts i konstruktionen av Visby Stadsmur, gör en form av förklaring om de olika materialen. Här nedan kommer en liten beskrivning av de olika materialen.
Cement
är
ett hydrauliskt bindemedel, vilket kännetecknas av att det hårdnar
genom
reaktion med vatten och är beständig mot vatten. Cement av
den typ som vanligen används idag kallas för portlandcement,
tillverkningstekniken som gjorde cementen snabbhårdnande med bättre
hållfasthet patenterades i Storbritannien 1844. I Sverige började
tillverkningen av cement i Lomma, Skåne, 1872. Cementen- och
betongliknande material användes dock redan av romarna för ett par
tusen år sedan. För dagens cementtillverkning utgör kalksten
huvudråvaran tillsammans med lera som finmals och bränns i
roterugnar. Materialet tappas därefter ut och kyls, som då har
formen av kulor eller små klumpar, cementklinker.
Kalksten
används
i Sverige som beteckning för sedimentära bergarter, som
huvudsakligen är uppbyggda av mycket finkornigt kalk- och lerslag
samt fragment av djurskal. Färgen på
den kalksten som bryts i
landet är grå, brun, röd, svart och gulgrå. Strukturen är som
regel tät och skiktad, men oliga lager i samma brott kan ha olika
färg och textur.
Kalkbrottet i Slite, Gotland. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar